Frankrike

Efter morgonpromenaden och en hjälplig frukost bar det ut på vägarna igen.

Hasse gömmer sig bland ofantliga ormbunkar under morgonpromenaden.

Till att börja med gick allt som smort, vägarna stämde överens med de vägar vi planerat att åka. Oftast står bara ett ortsnamn och inga vägnummer vid avfarterna och är man inte så väl bevandrad i fransk geografi kan det helt plötsligt visa sig att man är på villovägar. Datorn med karta och gps får vara i viloläge i mellanåt för att spara batterier så då antecknar vi bara vägnumren och orienterar efter det. men å andra sidan kan det vara trevligt att få se lite av den franska landsbygden. Vid såna tillfällen är det bara att få igång datorn och hitta andra vägar så att vi till slut kommer upp på rätt väg, vilket kan vara spännande ibland.
Vi missade bl.a en avfart och hamnade i Macon där Hasse fick köra genom stan med det gula vidundret. Han körde på som om han aldrig gjort annat med rödlysen, rondeller och miljoner bilar. Jag blir så stolt.

Utsikt från hotellfönstret, en kyrkogård

Duro är rolig han. Han vill gärna stå grensle över något, oftast råkar stackars Loffe ut. Om det är för att hålla balansen eller vad det nu kan bero på. Vi räddar Loffe hela tiden och då ställer han sig gärna grensle över min hand, vilket kan bli jobbigt i längden, så nu har vi lagt en liten väska där som han kan "sitta" på istället.
Loffe tar det lugnt och sover mest hela tiden medan Duro vill vara med och titta, rekordet för honom att vara stilla ligger nog på hela 10 minuter.

Efter diverse felkörningar kom vi till slut fram till Clermont-Ferrand där vi tänkt ta in på ett Etap-hotell i utkanten av stan men hamnade på något vis mitt i city istället. Nåja där fanns också ett Etap så det löste sig.
Det blev en liten promenad på stan och en svalkande öl på ett cafe och därefter en middag på hotellet bredvid. Fransmännen har namn om sig att vara bra på mat men den här middagen var ett undantag som bekräftade regeln, men vi blev mätta i alla fall.

Välförtjänt

Hundarna är så trötta så dom orkade knappt hälsa när vi kom tillbaka till rummet. En krävande resa för alla inblandade.

Hundarna har egen våningssäng, men dom har svårt med stegen så dom ligger "skavfötter"


Kommentarer

Anonym sa…
Hej! Jag tycker att det är så spännande att följa er resa genom Europa till Portugal, en del besvär på vägen, men det får man väl ta. jag förstår bara inte hur du hinner skriva så mycket.
Hundarna verkar ju väldigt tåliga men kanske lite trötta nu i alla fall. Snart är ni DÄR.
Agneta (Robi säger voff voff)
Hundarna är ootroliga! Dom finner sig i det mesta så länge dom får vara med.
Det är det som är spännande med att resa, att man aldrig kan vara säker på vad som ska hända. Och som det ser ut nu lär vi komma fram tidigare än beräknat :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag