Liten har blivit stor


Dagens väder har varit regn, regn och åter regn. Ingen idé att städa här inte med tre hundar. trots regntäcken och att man torkar av tassar och magar  innan de får kliva innanför dörren så lyckas en hel del väta och grus följa med in. Och inte blir det bättre av att vi numer har en hund som inte kan dricka vatten som en normal hund. Han mer eller mindre hugger i sig vattnet och inte stänger han munnen heller när han är klar utan det blir en lång rännil efter honom, ni ska bara se köksgolvet emellanåt!. Men men, han är himla go´ så det är smällar man får ta.

Vår just nu bedrövliga tomt

"Lilla" Otto har kommit på att kastar man sig mot vår s.k grind (som består av kompostgaller) tar man sig med lätthet över till grannen. Där vill han gärna hälsa och leka med folk genom att ta deras händer i mun och stackars Maria tror att han är aggressiv och att hon håller på och blir uppäten. Vi får be hennes son Lois förklara att han inte är elak utan att det är hans sätt att leka och vara kärvänlig.
Nu är herrn i fråga inte så lätt att kommunicera med när han är på det humöret och då gäller det att kunna säga ifrån ordentligt. Mig tuggar han sällan på men Hasses arm däremot ser ut som om vi skulle ha ett gäng katter. Jag får försöka ha en lektion i konsten att säga i från både för Hasse och grannen.
För att freda grannarna har vi fått modernisera grinden med hjälp av spännband, rep och plankor. Det gör det åtminstone svårare för honom och vi får leva med vår nödgrind tills vi får en riktig på plats. Tur att vi inte parkerar på tomten längre, det hade varit aningens besvärligt.

Nödgrind

Han, Otto alltså, är duktig att hitta på sattyg också. Härom kvällen hade jag glömt mina glasögon på soffbordet vilket inte var så lyckat. Nu mer är de ganska repiga och lite vida så de ramlar nästan av när jag böjer mig fram men de går åtminstone att använda. Det var andra paret han fick tag på, de första försvann halva ena skalmen på. Sicken jycke vi fått, nu kommer jag ihåg varför jag valde en vuxen hund då Duro kom in i mitt liv, jag ville absolut inte ha en valp igen. Men tänk vad man kan glömma när man möts av en liten rultig, ullig urgullig varelse.
Ett gott råd: Titta aldrig på en valp, risken är stor att den får följa med hem.

Yttepytte-söt bara några veckor gammal

Nyss hemkommen

Liten har blivit stor och vill ha mat

Kolla öronen, undrar om han växer i dom

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.


Kommentarer

Ja liten blir verkligen stor :)
Det är som med små bebisar, så gulliga, men som tonåringar kan de vara väldigt jobbiga, samma med hundar antar jag. Otto ska väl också växa till sig någon gång antar jag.
Kram
Åse Rexius sa…
Hej
vi har ju också tre hundar som dessutom är stora. Två av dem är ju mer än lovligt håriga också. Fy vad det ser ut hemma ibland. Det är snö eller regn, grus, grenar, kvistar och löv överallt. Inte hjälper det mycket att torka dem heller.

Hur går det med ert B&B. Vi vill gärna boka en natt :-)

Åse
Maggan o Ingemar - Ja nog går dom igenom tonårsperioden alltid. Idag var första gången han satte sig upp mot Loffe, lite läskigt då Loffe bara är en munsbit. Vi får ha koll på herrn.

Åse - Som du ser i dag är vi på G och det ska nog bli ordning tills ni kommer :-)

/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag