Lååång lunch


Nu är jag hemma igen och Hasse kan sluta njuta. Gårdagen ägnade jag åt att åka till hägnet och lämna foder, ben och mediciner. Ann som vi lämnade tillbaka fåglarna till har sålt dom och givit pengarna till mig för att köpa medicin till hundarna för.


På kvällningen var det möte bland annat för att få till en styrelse, gå igenom de föråldrade stadgarna och välja en ny logo. Vi var tre stycken icke-portugiser och Filipe var gullig och tolkade åt oss, han blev utsedd till officiell tolkare.
Ann hade med lite mer saker jag ska sälja på marknaden. Bland annat var där ett par strumpor med akupressurpunkter inritade, dessa sålde vi direkt på mötet, samt en sjal :-) så det blev två saker mindre att sälja på marknaden. Går affärerna lika bra då så blir det succé.
Mandy och jag ska försöka räkna ut hur mycket kakel som behövs + material till det och nästa möte ska det vara omröstning om vi kan sätta i gång med en renovering. vet inte hur dom tänkt sig att det ska gå till då ekonomin ligger på minus. Men det lär visa sig.
Jag har skrivit ner en lång lista med idéer på hur man kan utveckla hägnet och denna Filip som även han är ny presenterade i stort sett samma idéer vilket ger lite hopp inför framtiden. Nog om detta.

Äntligen på väg hem...

I dag sammanstrålade vi med Iris och Raol för en lunch i São Pedro. I lilla  São Pedro finns två restauranger, hur det nu kan bära sig. Det fanns inte så mycket att välja på, Hasse tog kanin vilket jag inte klarar av rent psykiskt så för mig och de andra blev det Cozida portugues vilket inte var någon höjdare, benknotor, svål och fett - bara en enda liten kött bit - ris och grönsaker. Men det var trevligt i alla fall även om maten inte var någon höjdare.
Kaffet tog vi på ett café/restaurang i Alverangel, ett jättemysigt ställe med utsikt över floden. Tyvärr är det kallt som sjutton idag så vi fick sitta inne.
Dom ville se vårt nya fina kök på nedervåningen så de åkte hem och hämtade en kaka och det blev en fika till hemma hos oss. När vi kom hem kom Fritz och Manuel (Ottos uppfödare) förbi så vi blev ett helt gäng runt bordet.
Nästan hela dagen gick åt till denna lunch. Vi träffades vid 12 och hela evenemanget avslutades vid 5-snåret. Ingen idé att stressa här inte :-)

Fika i Alverangle

Hasse fixade nästa omgång med tät-massa i duschen, så lite nytta blev gjort i dag.
Igår kväll löste en automatsäkring ut, det händer lite då och då. Vad vi inte märkte var att värmepumpen inte startade igen när vi slog på elen igen så i morse var det brrr kallt i huset, bara 12°.

Måste bara skriva några ord om hur kvinnor exponeras i här. Jag blir så irriterad varje gång jag ser det. Kvinnorna har alltid minimalt med kläder medan männen alltid är väl täckta. Som i kväll när de visade ett uppträdande med diverse artister. Alla människor var ordentligt påbylsade för det är väldigt isande vindar och kallt, t.o.m hon som presenterade artisterna var klädd i tjock täckjacks-kappa, handskar och halsduk. Men tjejerna som uppträdde hade minimalt med kläder, dansarna hade bara något bikini-liknande på sig medan grabbarna som spelade instrument och sjöng hade ordentligt med kläder på sig.


Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.

Kommentarer

Anonym sa…
Det är ju ”pimba” musik och det tillhör att tjejerna är avklädda.
Texterna är också ofta mycket porriga. Prova att lyssna på texter från tex Quim Barreiros
Det har tagit mig som svensk ganska många år att vänja mig men nu tycker jag som portugiserna att det är underhållande med pimba och man får ta det hela med en nypa salt.
Själv så tittar jag och min familj på somos portugal varje söndag. Det är uppiggande och man blir på bra humör av den glada stämningen, särskilt om man bor i det snöiga Sverige.

Med vänlig hälsning
Erik
Ni har under kort tid fått ett stort umgänge och du Annica gör ett gott arbete i hundhägnet. Kul att det funkar så bra för er. Hasse står för fixet i huset :)
Kram
Hej Erik - kanske man vänjer sig, man brukar ju det. Men det är inte bara bimpan jag störs av utan det är tämligen lika i nästan alla program, utom nyheterna förstås.

Hej Maggan och Ingemar - Har ni glömt mitt namn redan? Annelie är det :-)
Hasse får göra de mesta tråkjobben och jag ägnar mig åt det roliga som målning och detaljerna, det som syns :)
Kram till er me´

/Annelie
Hoppsan! det var nog vår kompis som tänkte på oss när jag skrev :)
Självklart har vi inte glömt ditt namn Anneli. Bara några veckor kvar tills vi trampar/rullar på Spansk/Portugisisk mark igen.
Det är lugnt, retas lite :-)

Hoppas ni tittar förbi då.
/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag