Svartsjuka och strutssyndrom

Igår blev det inget skrivet för Hasse fastnade i en film och glömde bort omvärlden. Jag var på möte om Apelsinfestivalen som ska vara på Lördag.

Vi var till Socialkontoret för att kolla vad som händer med vår sjukvårdsregistrering eller vad man nu ska kalla det. Nu är det en månad sedan vi var där och det skulle ta 1-2 veckor för oss att få våra blå kort, men nada än så länge. Vår kontakt där, den enda som kan engelska, ringde till Santarem där själva registreringen sker för att kolla läget. Där förstod de inte vad det handlade om trots alla papper dom fått så de hade bara lagt papperen åt sidan och struntat i allt - Det man ser finns ju inte, eller?
Efter diverse förklaringar både från vår kontakt och oss ramlade poletten ner och dom skulle sätta igång med registreringen "redan" idag. Nu återstår det att se om den verkligen ramlade ner, det får vi reda på om max två veckor annars blir det fler besök. Håhå jaja så det kan vara.

Mitt bidrag till Apelsinfestivalen. Flytande apelsintvål, en klar vinnare tycker jag

Loffe är sååå svartsjuk på Rufus. Vi klippte klorna på Rufus, Hasse höll honom och jag klippte, det gick bra tills jag råkade klippa lite för mycket på en klo och Rufus pep till. Självklart ömkar man honom då och det gillade inte Loffe. Han blev så sur och bet till i Rufus svans som var närmast, som tur blev det inga skador, men vi fick binda upp Loffe en bit bort så vi kunde pedikyrera klart. Vi släppte alla hundar lösa och då var det lugnt, inget tjafs.
Senare när Loffe satt i Hasses knä framför TV:n och Rufus kom fram blev Loffe tvärilsk, det var nära att det blev världskrig. Loffe fick gå ner på golvet och då blev det lugnt igen.
Nu blir det till att Hasse och Loffe väljer sina gosestunder ett tag framöver.
Loffe är lite rolig samtidigt. I morse höll han och Otto på och busa när Rufus kom fram. Då lade han sig helt stilla och lät Rufus nosa av honom ordentligt trots att Otto fortsatte busa, likadant gör han när man möter osäkra hundar och valpar.

När vi var i Tomar passade vi på att besöka slaktaren för att tigga ben till våra vänner. Vi brukar få några stycken men idag fyllde han en hel liten säck med ben av alla de slag. Gissa att det blev fest när vi kom hem. Lite oroliga var vi att de skulle börja kivas men alla försvann åt varsitt håll med sina dyrgripar. Duro ska alltid ligga på en matta eller något annat mjukt så han tog sin tillflykt till dörrmattan, Loffe tog posto vid grinden, Rufus höll till nedanför "verandan" och Otto försvann ut i det gröna, det gick inte att komma närmare Otto än 50 meter för han var så rädd att man skulle ta benet ifrån honom :-)

Några ben gav vi till grannen så deras hundar har haft fest också.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.