Allt på en gång


Idag blir det ett långt inlägg.
Igår kom ett meddelande från Robert, son till en av Hasses vänner,  med flickvän, att dom var i Lisabon och ville titta förbi om vi hade tid och självklart kunde dom komma, jättekul.

Och i morse kom ännu ett meddelande, denna gång från Richard, son till en av mina gamla jobbarkompisar från tiden då jag jobbade i Jönköping, han var i närheten och ville komma. Självklart sa vi, ännu mer jätteskoj.

I morse pratade jag med Voice of Portugal och jag var välkommen att hälsa på åsnan Trigga idag på förmiddagen. Så jag packade in Rufus i bilen och for till Caldas da Rahinha. Meningen var att jag skulle ta Rufus till veterinären för att kolla upp hans stora sår på benet efter fighten på vägen hem, alltså fick han hänga med.
Efter en del sökande hittade vi så fram till gården där Trigga fanns. Himmel vilken go´ åsna. Han är inte stor men bastant.

Jag var så till mig så jag glömde fota honom utanför boxen, här är han med Sharon som bor på gården och sköter om alla djur

Han gillar att kramas, njöt när han fick massage, gav små kärleksnagg, och när vi pratat ett tag han och jag, blev han bara mysigare och mysigare. Det sägs att det inte är helt lätt att bli vän med en åsna, de kan vara väldigt restrektiva men jag tror han fattade tycke han med för när man gick ifrån honom ville han så gärna att man skulle komma tillbaka. Han har blivit illa behandlad och är väldigt rädd om sina öron, men med lite kramar, lock och pock fick jag efter ett tag pilla ytterst försiktigt på öronen så jag tror nog det kommer ge sig. Rufus blev nog också lite förtjust, likaså Trigga för de ville hela tiden nosa på varandra.

Nya kompisar

Det bestämdes att dom ska komma med honom på Söndag och då kommer han vara genomgången av veterinär, ha nyverkade hovar, vaccinerad, chippad, avmaskad och ha en liten hälsobok med sig. För detta betalar vi 250€ varav 210 är vad dom betalade för åsnan och resten är för veterinär och hovslagare. Så nu måste vi få färdigt huset och hagen.

Måste säga att dom gör ett fantastiskt jobb. Just nu hade dom hand om 42 räddade hästar och ska i dagarna göra sin största insats hitintills med att rädda ytterligare 17 st. Djuren som kommer dit är oftast i ett otroligt dåligt skick och dom lägger ner massor med tid, energi och pengar för att få dom i bra kondition för att de sen ska få nya hem. De veterinärbesiktigar, kollar och åtgärdar tänder, tar hand om hovar, vaccinerar och chippar alla innan de lämnar gården för sina nya hem. En hel massa adopteras till Tyskland och till utlänningar i Portugal. De är väldigt noga med att kolla upp att det är bra folk djuren kommer till och tyvärr är det inte många Portugiser som blir godkända.

En stall-länga dom byggt upp med donerat material

Sto med föl som är räddat

En länga till

En kille som var nära döden då de tog hand om honom, här motioneras han och är en riktig snygging idag.

När jag skulle hem satte jag GPS:en på hem och började köra. Helt plötsligt försvann alla vägar från kartan (nya vägar som inte finns med på GPS:en och Portugal tycks vara fulla av sådana) och jag hade ingen aning om var jag befann mig. Det visade sig att jag var i Leiria, helt käpprätt åt... En timmes bilväg blev därmed två timmar och jag kom hem utan att ha hunnit till veterinären med Rufus (lunchstängt mellan 13-16) precis samtidigt som Richard dök upp. Hann säga hej, lasta av maten jag handlat och iväg igen, denna gång till veterinären som kollade upp såret och sa att jag kan bada honom med guckan men inte benet med såret, han har i alla fall blivit bättre av behandlingarna som ska fortsätta åtminstone till Onsdag då jag ska på återbesök.

Robert med flickvän, tyvärr dåligt namnminne så jag kommer inte ihåg hennes namn, förlåt

Hem igen och då hade Robert med flickvän dykt upp och satt och fikade med Hasse. Vi hann prata lite innan det var dags för dem att åka tillbaka till Lissabon. Det var jätteskoj att de kom förbi även om det inte blev så långvarigt besök, vi får hoppas på ett längre nästa gång.

Sen for vi in till Tomar tillsammans med Richard och åt en god middag på en fiskrestauarang. Rickard har varit här och deltagit i kajak-VM, kommer inte ihåg vilken sort det var men det var havspaddling i alla fall och han hade gjort bra ifrån sig och lyckats dra på sig en förkylning, så efter middagen for vi hem och gjorde i ordning en cocktail på ingefärsavkok, cayennepeppar och citron. Hoppas han mår bättre i morgon.

Richard och Hasse

När han var nerbäddad blev det behandlingsbad av Rufus och Loffe fick sig en omgång i badkaret han med. Han var fortfarande blodig efter gårdagens slagsmål och behövde rengöras vilket inte uppskattades alltför mycket.

Sur Loffe efter badet

Hasse hade fått sin beskärda del av bett då han särade hundarna igår och hans händer ser inte alltför fina ut, men inga infektioner som tur är. Inte lätt att sära två ilskna jyckar när man är själv.

Det har varit en lång hektisk dag så nu tänker jag krypa i bingen så som alla andra redan gjort.

Natti natti och suss gott. Eller jag kanske ska säga go´ morgon för inlägget kommer mitt i natta.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få


Kommentarer

Åse Rexius sa…
Åh vad roligt med åsnan! Skule faktiskt själv kunna tänka mig en, eller en häst. Det kanske det blir på gården framöver.

Men varför skall dessa timida killar slåss?

Längtar ner till er så jag kan få se er åsna.

Åse
Så kul med Åsnan, då finns den nog där när vi kommer ner i höst :)
Ja oftast är det väl så att "kommer en så kommer alla" men visst är det roligt att träffa släkt och vänner, särskilt som de inte bor i Portugal.
Anonym sa…
Grattis till Trigga, han verkar ju
jättego´,kul att att han och Rufus verkar att trivas tillsammans. Typiskt att hundarna skulle ryka ihop när du för en gångs skull inte var hemma. Hoppas det går bra med bitmärkena, lycka till med alla djuren!
Agneta
Åse - Rescue centret ligger ju granne med er vingård, bara 4 mil emellan, så det blir nog svårt att hålla sig därifrån kan jag tänka :-)
Gissar att du kommer pussa på åsnan oxå när ni kommer :-)

Maggan - Klart han kommer vara här och hälsa er välkomna - och vi också förstås

Agneta - Tack tack. Hoppas bara att resten av gänget accepterar honom lika lätt som Rufus.

Ha det gott alla och kram från oss

/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag