Boka ditt semesterboende i Tomar här
Välkommen till B&B Quinta dos Aromas med självhushåll.

Translate

Vädret i Caldas

Vädret Caldas da Rainha

Använder Blogger.
2013-09-30

Hur man lurar en åsna och hund som älskar doktorn


Det småregnade lite när vi påbörjade morgonpromenaden med hundar och åsna. Ingen av dom tycktes ha så mycket emot det utan knallade glatt på. Hasse och hundarna går lite fortare så de kommer alltid hem fortare än mig och Triggo, det tar lite längre eftersom han dels går långsammare och dessutom får han beta lite godsaker längs vägen. När vi kommit halvvägs öppnade sig himlen vilket Triggo inte alls uppskattade och han vägrade ta ett steg till. Jag stod bra länge i ösregnet och försökte få honom att knalla på, men nej då, det ville han inte. Till slut kom jag på ett trix man kan ta till när man vill få fölungar att lära sig gå i grimma och följa med. Dom kan vara lika tjuriga dom och fullkomligen växa fast i backen.

Regn!

Jag tog av grimskaftet (snöret man leder dom i), satte ihop det så det blev en stor ögla. Denna ögla la jag över ryggen och ner över bakbenen, på det sättet blir det ett påskjut bakifrån samtidigt som man kan leda i grimman. Ett bra sätt att lura dom att knalla på.
Det funkade och vi kom hem till slut och Triggo kunde få lite torrt hö i sitt lilla hus och komma undan regnet vilket han uppskattade. Jag tror inte det blir någon mer promenad de närmaste dagarna eftersom det lovats mer regn.

Det röda strecket på baken illustrerar min påskjutshjälp

Rufus fick träffa sin kompis veterinären idag för en liten check up och påfyllning av medicinförrådet. Det är nog den enda hund i världen som verkligen älskar sin veterinär. Vi var lite tidiga så vi tog en fika på stan och gick sen för att vänta utanför kliniken. Rufus stod där utanför och gnydde och ville verkligen komma in och när dom äntligen kom blev han överlycklig. Inga sorgsna miner här inte som de andra hundarna, och definitivt inte som Otto som inte ens vill gå in i väntrummet.

Rufus och hans älskade veterinär

Goda nyheter så här långt. Bytet av medicin har varit en höjdare. Håret har börjat växa, han kliar sig nästan inte längre även om han slickar en del på framtassarna fortfarande så att han får ha babystrumpor på natten. Han har börjat leka och lagt på hullet.
Han ska ha sin "komedicin" i 15 dagar till, sen får vi se om han behöver ha den i 15 dagar till. Håller tummarna allt jag kan för att det ska funka fullt ut eftersom detta är det sista hoppet.

Vi fick påhälsning av en liten pippifågel

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.


2013-09-29

Kulturdag


Det är lite grått och trist väder just nu. Höstregnen har börjat men tack och lov är det inte kallt, man kan fortfarande gå i linne dagtid. Vi bestämde oss för att få en dos kultur så vi for iväg mot Coimbra för att titta på Conimbriga (Google koordinater 40.099396,-8.48973), ruiner från romartiden. En hel del är otroligt nog väldigt välbehållna trots att det gått så många år. Mer kan läsas här


 

Under markytan gömmer sig en hel stad

En swimmingpool

Ett sätt att göra pelare

Mosaik

Mer mosaik


Sybehör inne på muséet

Oljelampo

Skrivdon, sylvassa

Otroligt att färgen sitter kvar

På vägen dit upptäckte vi att det var festligheter med tillhörande marknad i Penela och där stannade vi till en stund och åt lite gottiga bakverk. Inte bra för dieten förstås men ibland måste man ju synda, inte sant?

Marknadsplatsen i Penela

Mycket fint handarbete fanns det

Och en fin gammal bil

På vägen hem tänkte vi fortsätta vara kulturella och kika på Villa Romana som vi sett sevärdsskyltar om. Vi svängde vid den första skylten och som vanligt är i Portugal försvann vägvisningarna efter ett tag och någon Villa Romana lyckades vi inte finna. Men en sightseeing bland vinodlingar blev det i alla fall. Vi får prova att svänga vid den andra skykten nästa gång, kanske det funkar från det hållet.

Skriv gärna en kommentar, alltid roligt att få

2013-09-28

Avresedag


Hade nog lite resfeber för det var väldans svårt att somna. För att vara säker att få med allt gick jag upp lite tidigare för att samla ihop vad man spridit ut. Konstigt nog har jag ingen träningsverk vilket jag borde haft en rejäl en. Efter en stadig engelsk frukost som vanligt lämnade jag tillbaka cykeln hel och hållen för att därefter ta adjö av värdfolket, som var helt underbara. Ska ni någonsin åka till Sidmouth kan jag varmt rekommendera Southcroft B&B.
Inga problem att hitta busshållplatsen och både den och tåget kom i tid.

Här bodde jag, huset med rödmålade vindskivor

Sällskap vid busshållplatsen

Trånga gator, nätt och jämt att bussen klarade av möten med bilar. Fy för att vara busschaffis här

Sen blev det strul! Framme vid stationen där jag skulle byta tåg till Gatwick tittade jag väldigt noga på tågkartan. Jodå, tåget skulle göra uppehåll vid Gatwick så jag klev på. Efter några stationer stod det: Next stop Brighton! Dom jäklarna berättade inte på stationen att tåget gick direkt till Brighton utan uppehåll. Ja ja , inte mycket att göra åt, bara att hänga med.
Trots allt hade jag tur att ett lokaltåg gick tillbaka ganska omgående. Nervöst var det dock eftersom det tåget stannade på varenda station + att det var banarbeten lite här och där så tågen var försenade. Skulle jag hinna i tid? Hade jag haft vanan att bita på naglarna hade det inte varit några kvar.
Yes! Kom fram med en timme till godo för incheckning och säkerhetskontroll som naturligtvis pep så jag blev visiterad mycket noggrant, t.o.m skorna röntgades.
Gatwick är stort. När man väl gått i genom säkerhetskontrollen ska man ta sig genom taxfree-avdelningen som påminner om ett smärre Ikea där man måste följa en bana. Väl igenom ska man hitta gaten som alltid ligger längst bort, vad det nu kan bero på. Kom i alla fall fram precis när det var dags att börja borda planet. Pust! Dags att pusta ut med en lååång suck.

Kö på startbanan

Ett plus med att vara sist vid incheckningen var att jag fick en hel rad för mig själv trots att planet var i stort sett fullt. Bakom mig satt tre tanter som tjattrade så det var svårt att koncentrera sig på att läsa eller försöka ta en tupplur med bästa nack-kudden (inköpt på Lidl, man kan forma den hur som helst så den passar i alla lägen och håller huvudet på plats utan att man får ont i nacken. Stöter ni någonsin på en liknande kan jag lova att det är ett bra köp). Jag tror medelåldern på planet var minst 73, varenda engelsk pensionär ska nog övervintra i Portugal.

Bästa ressällskapet

Många huvuden stack upp i det nästan fullsatta planet

Molnigt och vackert, ibland var det som om man flög bland isberg

Vi landade i tid och det gick snabbt vid bagageutlämningen eftersom jag kom sent till incheckningen, ännu ett plus att vara sen. Vidare till tunnelbanan och denna gång fick jag ut biljetten utan strul, och jag höll noga koll på stationerna så ingen mer miss skulle ske. Kom lyckligt fram till Campänha där tågstationen är. Fick mig en biljett och hann med en snabb fika och kunde kliva på tåget till Coimbra. Det visade sig att jag fått biljett till Coimbra B, en station innan stora stationen där Hasse väntade. Tog en taxi dit vilket var enklast och där väntade Hasse.  Det blev cirkus när jag kom hem, alla vovvar var jätteglada, speciellt Duro som nu ligger klistrad vid min sida med en tass på mitt ben. I morgon ska Rufus komma hem också och det blir lika mysigt det.

Porto

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.




2013-09-26

Sista kursdagen, tråkigt nog


Efter en lång natts sömn var det dags för nästa dag med åsnor. Efter en stadig frukost utrustade jag mig med regnkläder eftersom himlen såg tämligen regnlovande ut. Nu hade jag tur att det var uppehåll och det gick lättare att cykla idag trots rejält ont i baken efter sadeln. Kan man få kondis så snabbt eller är det bara för att man vet vägen idag?

Otroligt vacker cykelväg

Och vacker utsikt

Komöte

Dom tyckte att jag var otäck så dom höll sig på sin sida, dock gick dom på fel sida trots att det är engelska kossor :-)

I dag gick vi igenom det där med hälsa hos åsnor. Man tror ju att åsnor är väldigt lika hästar men så är det inte. Det är otroligt mycket som skiljer dom åt, inte bara antalet kromosomer. Dom ska ha annat foder - där är dom mer lika getter, hovarna och tänder är annorlunda och mycket mycket mer. Jag är så glad att jag for iväg på den här kursen, nu har Triggo en större chans att åldras ihop med mig. En åsna som får ha hälsan kan bli uppåt 35-40 år. Jag riktigt ser framför mig hur han och jag går på promenad, jag 80 och han 35.

Här letar vi pulsen som är svår att finna på åsnor...

...och här lär vi oss bedöma hullet som är "hästlängder" från hur man bedömer hull på hästar...

...och här går vi  igenom åldersbedömning som också det skiljer sig från hästar
Det var inte lätt att säga hejdå till alla åsnor. Helst skulle jag velat vara kvar och fortsatt klia på dom i det oändliga. Det är så vänliga djur, sällskapliga, nyfikna är dom. Påminner mycket om getter dock mycket lugnare och coolare.

Många åsnor har besvär med flugor som äter dom på benen så att det blir sår och elände. Donkey Sanctuary har uppfunnit strumpor åt dom och en av tjejerna var så gullig och ritade av dom åt mig så nu ska jag hem och leta materiel och sy strumpor till en av åsnorna på Cedar Centre som lider stort av bitande/mumsande flugor.

Flugstrumpor

Hittar man rätt kli-punkt på åsnan så vaggar dom med huvudet, ungefär som när en hund sparkar med bakbenet när man kliar dom på rätt ställe. Nu ska jag hem och leta reda på Triggos klipunkt, dom skiljer sig från åsna till åsna så det gäller att klia igenom honom ordentligt. Ursäkta vinkeln på filmsnutten, ni får luta på huvudet = kvällsgymnastiken :-)



Det blir en resa till i November för resterande kurser. De kommer då behandla hur och varför åsnor gör som de gör och så blir det genomgång av klickerträning. Det ska bli spännande. Ami, den andra svenska tjejen ska också vara med och vi ska se om vi kan få ihop det så vi delar rum och gör sällskap. Skoj att göra nya bekantskaper.

Smal väg upp till kursstället, traktorn tog upp hela vägen så jag fick mer eller mindre krypa in i buskarna. Lite läskigt att cykla där

När jag kom tillbaka till B&B efter en tur på stan låg mina byxor och väntade nytvättade och fina. Så skönt att slippa åka hem i åsnebyxor eller bananinsmorda byxor.

Det var lite klarare väder idag vid havet och några galningar höll på och surfade. Brrr

Nu ska jag titta lite på engelsk tv och sen krypa tidigt till kojs, det blir en lång resdag imorgon, dock inte fullt lika lång som resan hit. Hoppas att det inte blir lika mycket strul denna gång.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få


2013-09-25

Åter kontakt med omvärlden


Kom tidigt till tåget. Tågbytet i Entrocamento var inte så enkelt. Ingen info någonstans om var eller när tågen gick. Det stod ett tåg inne som det stod Porto på men det visade sig vara fel Porto-tåg, mitt skulle gå från en annan perrong om fyra minuter. Ilade iväg och hann med tåget som tur var. Tåget är modernt men dock inte spåren. Jösses vad det vibrerade, och lät. Det vibrerade så det var svårt att läsa och plita på korsordet emellanåt och med jämna mellanrum blev man halvdöv av oljud. Det var inga mysiga dunk-dunk-tåg som man är van vid, men man kommer ju dit man vill i alla fall. Jag hade gjort i ordning en matsäck med lite mackor och en sallad. Salladen låg i en glassbunke och naturligtvis hade den läckt så det var lite kladdigt i ryggsäcken och en och annan fläck på byxorna hann det bli. Min vanliga tur.
Väl i Porto fick jag leta efter Metron, det fanns just inga skyltar som visade vart man skulle. Väl där var det dags att köpa biljett i en maskin och en kille fanns där som berättade hur man skulle göra. Naturligtvis blev det fel, allt jag fick ut var ett kvitto så det var bara att köpa en ny biljett. Denna gång gick det bra, jag fick biljett men inget kvitto. Det blir till att leta reda på ett servicekontor och klaga så jag får tillbaka pengarna när jag kommer tillbaka.

Tråkig biljettautomat

Tämligen öde tunnelbana i Porto
Kom i alla fram till flygplatsen som var helt öde. Hittade en liten ”undanskymd” plats med stenhårda metallbänkar för att försöka få en tupplur. Det gick inte så jättebra, man får så hiskeligt ont i kroppen när det är så hårt, speciellt skulderbladen, dessutom borrades det med slagborrar (lät det som) och skurmaskiner åkte omkring och gnisslade. Det blev inte många minuters vila. Utan sömn så länge så känner man sig redigt bakfull. Man är nog för gammal för så´na här äventyr – i alla fall kroppen.

Min "säng"

Städning pågår och stör skönhets-sömnen

Till slut kunde man checka in och söka sig mot gaten, där lyckades jag somna till en halvtimme vilket gjorde under. Väl ombord på planet berättade kaptenen att det var ordentlig dimma i London som vi skulle invänta avtagandet på så det blev dryga timmen försening. Nåväl kom fram till London och fick tag på min tågbiljett. När jag kollade hemma skulle en enkel tågresa gå på över 50£ men det blev billigare, ”bara” 70£ T&R , visserligen med ett tågbyte men det känns ju positivt. Det var tur med tågbytet, där fick jag tag på en slags pirog med kyckling- och grönsaksröra. Åh vad gott det var med något varmt i magen som omväxling.
Efter så mycket stillasittande och en diet på mackor känner jag mig som en luftballong. De veckor med sunda matvanor är nog effektivt spolierade nu, får ta igen det när jag kommer hem igen om man nu inte hittar bra matställen i Sidmouth.

Varför rusar alla upp som galningar till kön när det är dags för bordning? Man kommer ju inte in snabbare för det

Svårt! Tur att dom påminner en

Framme I Honiton var det dags för bussen. Den kom om än lite försenad och jag bad chauffören säga till när vi kom till Winslade road där mitt B&B ligger. Jag satte mig på övervåningen för att ha lite utsikt, och hjälp vad vackert det är här! Vore det inte så dyrt i England skulle jag helt klart kunna tänka mig att bo här (om inte annat så för åsnorna). Chaffisen talade naturligtvis inte om när jag skulle hoppa av men jag fick syn på cykeluthyraren som jag visste fanns i närheten så jag hoppade av bussen. Att hitta stället jag bor på var inte lätt även om jag hade ett hum var det låg. Jag trampade gatan upp och ner ett antal gånger och folk var så hjälpsamma, dom kom och frågade om jag var lost och det var jag ju men ingen hade en aaaning. Till slut gick jag in på en pub och frågade, där fanns en kille som visste exakt vart jag skulle, han putsar fönstren där, så lite tur var det ju.

Träd och buskar sett från tåget

Utsikten från Honitons buss-station. Så fina hus

Väl framme var husmor borta men husfar, lätt förvirrad, var här och visade mig in på rummet. Det visade sig att gästen som kommit före hade varit här förr och han gick och tog sig ett rum som han antog var hans. Tur för mig. Jag skulle haft ett litet enkelrum med dusch och toa i korridoren, istället fick jag ett större dubbelrum med alla faciliteter på rummet - lite tur mitt i allt strul som varit. Under promenaden upp och ned hade jag lyckats mosa bananen i väskan så både den och mina byxor var fulla av banan. Kan det bli bättre? Snälla husmor har lovat att hjälpa mig med tvätten. Tack och lov, man kan ju inte resa hem med bananbyxor.
Naturligtvis hade jag glömt att man behöver en adapter i England för elprylarna! Nu hade husfar en jag fick låna (efter div modelering) men det var bara datorn som passade i den. Nåja alltid en början. Sen visade det sig att wifi:n i datorn slutat funka, eller om den konfigurerat sig på nå´t vis. I alla fall fick jag det inte att funka så det blev en pytteuppdatering på bloggen med hjälp av min e-bokläsargrejimoj.
Hungrig var jag och gick till en pub i närheten där jag fick en riktigt häftig sallad med Devons galada grisar-skinka. Åh så gott det var. Till det unnade jag mig en stor härlig Guinnies (rättstavat?)

Denna satt fint...

...liksom detta

Det var ett långt struligt dygn och jag somnade ovaggad och sov som en prinsessa.
På morgonen efter en stadig engelsk frukost gick jag till cykeluthyraren och fick mig en cykel. Jag har inte cyklat på flera år och ungefär halva vägen till kursplatsen är uppför, uppför. Benen var som gelé, rumpan inte att leka med och för att inte tala om andningen när jag väl kom fram. Dags att börja lite fysisk träning kanske, så här otränad får man ju bara inte vara, speciellt inte som jag tänker åka tillbaka för resten av kursen i November, och den är på tre dagar.
När kursen startade fick vi presentera oss och det visade sig att jag inte är enda svensken. En kvinna från Köping är här också, jättekul. Det har varit en hel del aha, är det så det är! under dagen. Vi har tittat på instruktionsvideo, undervisats, pratat, ställt 1000 frågor, praktiserat div handhavanden på åsnorna och haft allmänt trevligt. Man kan bara inte annat än att älska detta djur.

Här lyssnas det uppmärksamt

Vi fick öva på att mocka...

... och visitera åsnor

Svenskan Amie och vårt övningsobjekt Dominique

Så söt med ett vikt öra som en kanin

Hemvägen gick lättare (även om det började regna men jag var förberedd med regnkläder som raskt åkte på) då det var mest nedför så jag hann in till stan innan allt stängde. Dom har en egenhet här att stänga det mesta redan kl 5, en del är järva och har öppet ända till kl 6. T.o.m restauranger stänger tidigt, kanske det är längre öppethållande under turistsäsongen, antagligen är det så. Hann i alla fall skaffa en adapter och en dongel så jag kan komma ut på nätet ordentligt. Känns kymigt att behöva köpa en ny dongel när man har fler hemma och hade man vetat allt krångel hade man tagit med en och skaffat simkort till den i London. Men det är dags att vara efterklok, och nu vet man ju det till nästa resa.
Tog en extrasväng och tittade lite på stan i regnet när jag ändå var där. Det är en så söt liten stad och man kan ju bara tänka sig hur den är då vädret är vackert.


Gågata i centrum

Disigt värre

Stranden

Hus vid stranden

I kväll blir det tidigt i säng med en bok och sussa ända till i morgon för att samla krafter till nästa cukeltur.

Skriv gärna en kommentar, alltid roligt att få