Boka ditt semesterboende i Tomar här
Välkommen till B&B Quinta dos Aromas med självhushåll.

Translate

Vädret i Caldas

Vädret Caldas da Rainha

Använder Blogger.
2013-09-25

Åter kontakt med omvärlden


Kom tidigt till tåget. Tågbytet i Entrocamento var inte så enkelt. Ingen info någonstans om var eller när tågen gick. Det stod ett tåg inne som det stod Porto på men det visade sig vara fel Porto-tåg, mitt skulle gå från en annan perrong om fyra minuter. Ilade iväg och hann med tåget som tur var. Tåget är modernt men dock inte spåren. Jösses vad det vibrerade, och lät. Det vibrerade så det var svårt att läsa och plita på korsordet emellanåt och med jämna mellanrum blev man halvdöv av oljud. Det var inga mysiga dunk-dunk-tåg som man är van vid, men man kommer ju dit man vill i alla fall. Jag hade gjort i ordning en matsäck med lite mackor och en sallad. Salladen låg i en glassbunke och naturligtvis hade den läckt så det var lite kladdigt i ryggsäcken och en och annan fläck på byxorna hann det bli. Min vanliga tur.
Väl i Porto fick jag leta efter Metron, det fanns just inga skyltar som visade vart man skulle. Väl där var det dags att köpa biljett i en maskin och en kille fanns där som berättade hur man skulle göra. Naturligtvis blev det fel, allt jag fick ut var ett kvitto så det var bara att köpa en ny biljett. Denna gång gick det bra, jag fick biljett men inget kvitto. Det blir till att leta reda på ett servicekontor och klaga så jag får tillbaka pengarna när jag kommer tillbaka.

Tråkig biljettautomat

Tämligen öde tunnelbana i Porto
Kom i alla fram till flygplatsen som var helt öde. Hittade en liten ”undanskymd” plats med stenhårda metallbänkar för att försöka få en tupplur. Det gick inte så jättebra, man får så hiskeligt ont i kroppen när det är så hårt, speciellt skulderbladen, dessutom borrades det med slagborrar (lät det som) och skurmaskiner åkte omkring och gnisslade. Det blev inte många minuters vila. Utan sömn så länge så känner man sig redigt bakfull. Man är nog för gammal för så´na här äventyr – i alla fall kroppen.

Min "säng"

Städning pågår och stör skönhets-sömnen

Till slut kunde man checka in och söka sig mot gaten, där lyckades jag somna till en halvtimme vilket gjorde under. Väl ombord på planet berättade kaptenen att det var ordentlig dimma i London som vi skulle invänta avtagandet på så det blev dryga timmen försening. Nåväl kom fram till London och fick tag på min tågbiljett. När jag kollade hemma skulle en enkel tågresa gå på över 50£ men det blev billigare, ”bara” 70£ T&R , visserligen med ett tågbyte men det känns ju positivt. Det var tur med tågbytet, där fick jag tag på en slags pirog med kyckling- och grönsaksröra. Åh vad gott det var med något varmt i magen som omväxling.
Efter så mycket stillasittande och en diet på mackor känner jag mig som en luftballong. De veckor med sunda matvanor är nog effektivt spolierade nu, får ta igen det när jag kommer hem igen om man nu inte hittar bra matställen i Sidmouth.

Varför rusar alla upp som galningar till kön när det är dags för bordning? Man kommer ju inte in snabbare för det

Svårt! Tur att dom påminner en

Framme I Honiton var det dags för bussen. Den kom om än lite försenad och jag bad chauffören säga till när vi kom till Winslade road där mitt B&B ligger. Jag satte mig på övervåningen för att ha lite utsikt, och hjälp vad vackert det är här! Vore det inte så dyrt i England skulle jag helt klart kunna tänka mig att bo här (om inte annat så för åsnorna). Chaffisen talade naturligtvis inte om när jag skulle hoppa av men jag fick syn på cykeluthyraren som jag visste fanns i närheten så jag hoppade av bussen. Att hitta stället jag bor på var inte lätt även om jag hade ett hum var det låg. Jag trampade gatan upp och ner ett antal gånger och folk var så hjälpsamma, dom kom och frågade om jag var lost och det var jag ju men ingen hade en aaaning. Till slut gick jag in på en pub och frågade, där fanns en kille som visste exakt vart jag skulle, han putsar fönstren där, så lite tur var det ju.

Träd och buskar sett från tåget

Utsikten från Honitons buss-station. Så fina hus

Väl framme var husmor borta men husfar, lätt förvirrad, var här och visade mig in på rummet. Det visade sig att gästen som kommit före hade varit här förr och han gick och tog sig ett rum som han antog var hans. Tur för mig. Jag skulle haft ett litet enkelrum med dusch och toa i korridoren, istället fick jag ett större dubbelrum med alla faciliteter på rummet - lite tur mitt i allt strul som varit. Under promenaden upp och ned hade jag lyckats mosa bananen i väskan så både den och mina byxor var fulla av banan. Kan det bli bättre? Snälla husmor har lovat att hjälpa mig med tvätten. Tack och lov, man kan ju inte resa hem med bananbyxor.
Naturligtvis hade jag glömt att man behöver en adapter i England för elprylarna! Nu hade husfar en jag fick låna (efter div modelering) men det var bara datorn som passade i den. Nåja alltid en början. Sen visade det sig att wifi:n i datorn slutat funka, eller om den konfigurerat sig på nå´t vis. I alla fall fick jag det inte att funka så det blev en pytteuppdatering på bloggen med hjälp av min e-bokläsargrejimoj.
Hungrig var jag och gick till en pub i närheten där jag fick en riktigt häftig sallad med Devons galada grisar-skinka. Åh så gott det var. Till det unnade jag mig en stor härlig Guinnies (rättstavat?)

Denna satt fint...

...liksom detta

Det var ett långt struligt dygn och jag somnade ovaggad och sov som en prinsessa.
På morgonen efter en stadig engelsk frukost gick jag till cykeluthyraren och fick mig en cykel. Jag har inte cyklat på flera år och ungefär halva vägen till kursplatsen är uppför, uppför. Benen var som gelé, rumpan inte att leka med och för att inte tala om andningen när jag väl kom fram. Dags att börja lite fysisk träning kanske, så här otränad får man ju bara inte vara, speciellt inte som jag tänker åka tillbaka för resten av kursen i November, och den är på tre dagar.
När kursen startade fick vi presentera oss och det visade sig att jag inte är enda svensken. En kvinna från Köping är här också, jättekul. Det har varit en hel del aha, är det så det är! under dagen. Vi har tittat på instruktionsvideo, undervisats, pratat, ställt 1000 frågor, praktiserat div handhavanden på åsnorna och haft allmänt trevligt. Man kan bara inte annat än att älska detta djur.

Här lyssnas det uppmärksamt

Vi fick öva på att mocka...

... och visitera åsnor

Svenskan Amie och vårt övningsobjekt Dominique

Så söt med ett vikt öra som en kanin

Hemvägen gick lättare (även om det började regna men jag var förberedd med regnkläder som raskt åkte på) då det var mest nedför så jag hann in till stan innan allt stängde. Dom har en egenhet här att stänga det mesta redan kl 5, en del är järva och har öppet ända till kl 6. T.o.m restauranger stänger tidigt, kanske det är längre öppethållande under turistsäsongen, antagligen är det så. Hann i alla fall skaffa en adapter och en dongel så jag kan komma ut på nätet ordentligt. Känns kymigt att behöva köpa en ny dongel när man har fler hemma och hade man vetat allt krångel hade man tagit med en och skaffat simkort till den i London. Men det är dags att vara efterklok, och nu vet man ju det till nästa resa.
Tog en extrasväng och tittade lite på stan i regnet när jag ändå var där. Det är en så söt liten stad och man kan ju bara tänka sig hur den är då vädret är vackert.


Gågata i centrum

Disigt värre

Stranden

Hus vid stranden

I kväll blir det tidigt i säng med en bok och sussa ända till i morgon för att samla krafter till nästa cukeltur.

Skriv gärna en kommentar, alltid roligt att få

 

4 kommentarer:

Paula sa...

Jätteroligt att läsa din reseberättelse! Du är alltid så målande med språket, man känner nästan att vara med där fast man sitter här i sin egen soffa.
Önskar lycka till med åsnekursen, du blir säkert fullärd åsnekännare <3

Maggan och Ingemar sa...

Vilken härlig läsning det blev men oj så mycket strul du haft. Nästa gång du ska dit blir det nog både lättare och bättre. Känner igen det där med biljettköpen när vi var i Lissabon.
Ha de fortsatt trevligt på kursen.

Anonym sa...

Tack för målande reseskildrung! Tänker på dig å hoppas allt strul e över nu å allt går strålande istället. Kram! Yvonne

Annelie och Hans i Tomar, Portugal sa...

Paula - Tack för dom orden, det gör det ännu roligare att skriva. Man blir nog aldrig fullärd men lite mer vet jag i alla fall nu:-)

Maggan o Ingemar - Ja nu vet jag i alla fall vad jag inte ska göra till nästa resa. Inte åka från Porto och absolut inte ha bananer i handväska utan plastpåse. man lär sig så länge man lever.

Yvonne - Ja i morgon kommer allt flyta på i ett flygande fläng - hoppas jag i alla fall :-)

Ha det så gott alla och kram på er

/Annelie