Djurskydd


Dagen har jag tillbringat i Caldas da Rahinha och Their Voice Portugal, dvs tillsammans med massor med hästar, åsnan Lottie, hundar, kattor och Sharon som driver Räddnings-stationen eller vad man nu ska kalla det.
Jag ville hälsa på den enögda åsnetjejen som ska få flytta hit och när jag ändå var där så hjälpte jag till så gott jag kunde. Första gången man är på ett ställe vet man ju inte riktigt vad man ska göra så i början kändes det som om jag bara sprang efter Sharon hela tiden. Det blev avbrott stup i kvarten i göromålen för det dök upp folk hela tiden. Först kom veterinären för att chippa och avmaska flera hästar som ska flytta till Tyskland till nya hem. Han tog också hand om åsnan Lottie som fick chip, vaccin och avmaskning. Han tittade även på hennes ögon men hänvisade till sin fru som också är veterinär och duktig på ögon. Lottie är ju blind på ena ögat och har begränsad syn på det andra så vi ska se om det är något vi kan göra för att hjälpa henne.
Veterinären var också hovslagare, mycket smidigt och han verkade en del hästar när han ändå var där.

Lottie träffar veterinären

Lottie pustar ut efter behandlingen

Praktiskt med veterinär och hovslagare i ett

Sharon gör ett fantastiskt jobb. Hon startade Their Voice för ett år sen och har haft en så´n tur att ett Tyskt TV-team gjorde ett program om stället och i och med det har många hästar fått nya hem i Tyskland. Underbart. I dagsläget tar hon hand om 34 hästar förutom 7 egna adopterade hundar och ett tiotal katter som alla har haft ett eländigt liv.
Oftast är de magra benrangel till hästar som är sjuka, såriga, har hudproblem och eftersatta hovar som kommer dit. Hon berättade om hästar som ägarna tröttnat på och tar ut i skogen och binder dem vid ett träd för att de ska svälta ihjäl. Andra hästar är inlåsta i diverse byggnader utan mat och vatten ofta stående i sin egen dynga utan att få komma ut eller ens ha ett fönster för dagsljus. Åter andra går på en torr ”gräs”-plätt utan tillgång till vatten eller mat. Tårarna rann när jag hörde alla eländiga öden.
Jag kan inte fatta hur människor kan bete sig på detta vis mot djur, tyvärr är det alltför vanligt här. Många skaffar häst för att det är status, men vad är det för status egentligen att ha ett benrangel inlåst någonstans som ingen ändå inte kan se? Mercan på gatan kan ju folk se och impas av men en inlåst häst som aldrig får gå ut, vem sjutton kan den impa på?

Efter flera veckors gödning, man kan bara tänka sig hur hon såg ut då hon kom
Angel har också ätit upp sig även om en del kvarstår. Hon var bara skinn och ben då hon kom

Samma sak med hingsten. Han har luktat på spåren efter stona och grinar upp sig

Sharons dotter går på lantbrukslinjen här och där får dom lära sig att fixera suggor, slå hästar (även om just den kursen är nedlagd efter klagomål från Sharon), de lär sig att kaniner ska födas upp i små plåtburar utan strö, tjurarna ska fjättras fast i ett trång bås utan att kunna röra sig osv osv. Med den inställningen kommer detta ta många många år innan synen på djur ändras. Så det som Sharon gör på Their Voice eller Barry på Cedar Centre är enormt viktigt. Dom gör det inte för att blir rika (som Fatima på hägnet i Tomar) utan för att hjälpa djur och för att försöka förändra synen på hur djur ska behandlas.
Dom lägger ner hela sin själ i det dom gör, all tid och pengar går till djuren. Dom bor inte i fasionabla hus, de snarare förfaller. Återigen till skillnad mot Fatima som har ett enormt flott hem i Tomar, ett hus i Algarve samt ett hus till. Jag kan bara säga att jag är ledsen att jag inte upptäckte det i tid utan jag har snarare bidragit till hennes leverne genom att hjälpa till. Det känns helt rätt nu när jag funnit personer som verkligen brinner för djuren och gör allt vad de kan för att hjälpa till och de vill jag verkligen hjälpa så gott jag kan. Och finns det fler som vill hjälpa så är det underbart. Här kommer länkar till deras hemsidor Cedar Centre och Their Voice. Och donationerna går verkligen till djuren!

Några av hästarna

En stall-länga

Den andra stall-längan, kanske inte snygga men ändamålsenliga

Mums mums

Jag tog med massagebänken till Caldas och efter dagens arbete fick Sharon sig en omgång massage, något hon verkligen behövde. Hon sliter från tidig morgon till sena kvällen med djuren för att därefter sätta sig vid datorn för att svara på meil och uppdatera på Facebook. Dagens goda gärning :-)
Jag kom hem sent (så jag vet inte vad Hasse haft för sig), dels pga dagens sysslor och dels pga att bilens halvljus inte funkar, bara dimljuset. Det fick bli motorväg och betalväg hem, där är det i alla fall inte så läskigt att köra även om trafiken är snabbare eftersom man inte har mötandetrafik inpå sig ser man något bättre. Det gick inte fort, max 90 när jag kunde använda helljuset, annars så var det 70-80, ibland ännu saktare. Så hemresan tog ganska lång tid och i morgon blir det till att uppsöka en verkstad för att få hjälp att byta lampor för på dagens moderna bilar kan man ju inte göra det själv. Idioti enligt min mening men det är väl för att alla märkesverkstäder ska kunna tjäna mer kosing.

Hade tänkt svara på kommentarer och mail ikväll men det får bli i morgon, nu ska jag gå och sussa så god natt eller man kanske ska säga god morgon på er.

Lottie inne för natten
Hingsten snusar efter damer

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.


Kommentarer

Maud sa…
Beundrar stort deras arbete! Och ditt Anneli. Ditt engagemang och omtanke lyser igenom allt du skriver. Ja, man lär aldrig förstå hur en djurplågare tänker. Jag tror inte de tänker alls....
Det är ömsesidigt Maud, du gör så enormt mycket för djur runt om i världen med en fantastisk energi.
Och du har så rätt, de tänker inte på någon annan än sig själva. Jag önskar att de fick känna på hur det är själva att bli behandlad på samma sätt som de behandlar, då först skulle de förstå. Förhoppningsvis...

Ha det så gott och kram
/Annelie
Aura sa…
Hej Annelie,
Du ska veta att vi är många som tackar för ditt arbete, tid och pengar du lägger ner i att hjälpa djur som vi människor brukar och missbrukar. Ångra aldrig att du åkte och hjälpte djuren i Tomar, även om den där Dona Fatima har det fett i livet. Hennes storhetstid är "förbi"....
Du har förmågan att upplysa och belysa...en stjärna i himlen lyser starkare för dig...

En varm hälsning till er båda
Aura
Hej Aura. Det är den stora trösten i eländet att jag har bidragit till att upplysa om att hägnet i Tomar faktiskt finns, både inom och utom Portugal. Innan var det inte många ens i Tomar som hade en aning. Och nu verkar det som om dom åtminstone anstränger sig, hoppas bara att det fortsätter så, dom har ju press på sig nu från omvärlden men dom har tappat många sponsorer ochvolontärer pga sitt beteende.
Hoppas verkligen att Fatimas storhetstid är förbi för hon är en enda stor bromskloss.

Ha det så gott
/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag