Glömda traditioner, sorg och glädje


Efter att jag skrivit på bloggen brukar jag läsa andras bloggar som vi följer då upptäckte jag att vi helt glömt bort det där med advent. Det är lätt att missa när solen strålar och det mesta runt omkring fortfarande är grönt. Visserligen är affärerna proppfulla med julpynt men det är lite som med reklam, det finns där men man ser det inte. Vi får ta och pynta lite till nästa advent istället och kanske öppna glöggen Maggan och Ingemar hade med sig, om den nu inte sparas till julafton som vi kanske också lyckas glömma bort, vem vet.

Idag var det både sorgligt och roligt på Cedar Centre. När vi kom i morse höll dom på med att begrava lilla Clarissa. Åsnor är som elefanter, de sörjer. Man måste ge åsnorna tid att vara tillsammans med sin döda vän så att de hinner sörja och förstå annars kan de faktiskt sörja ihjäl sig. Hon ligger nu begravd längst bort i hagen under olivträden.
Det fina täcket hon fick kommer jag ge till Their Voice Portugal om inte donatorerna har något emot det. Dom räddar massor med hästar och är i stort behov av täcken, just nu är dom överlastade med hästar i nöd och nya kommer nästan varje dag. Täcket gör mer nytta där än att hamna oanvänt i ett hörn på Cedar Centre.

Valpfotografering för att läggas ut på FB för adoption

Dom är livsfarligt söta, svårt att stå emot

Det roliga var att min åsnekurs i England gjort nytta. Chloe är enormt rädd om sina ben, hon sparkar och bits när man försöker röra dom. Jag har gett mig sjutton på att komma tillrätta med det och gjorde så som vi fick lära os på kursen. Och det funkade! Efter en session på ca 10 minuter fick jag röra hennes ben utan att man mutade med foder eller att någon höll i henne. jag fick t.o.m smörja in kronranden (där hov och ben möts) med en närande salva för hennes bedrövliga hovar. När hon kom till Centret var hovarna övervuxna, såg ut som enorma näbbstövlar och hon gick mer eller mindre på hasorna så man kan förstå att hon är rädd om sina ben eftersom hon fortfarande har ont. Lite mer övning så blir hon nog kanon.

Här är det Maria som får maten serverad, det går bra att ligga ner och äta också

Nu har vi pratat med elektrikern och han ska komma på Fredag och mäta upp hur mycket som egentligen ligger på varje fas. I Sverige har man ju en säkring för varje fas medan man här i Portugal har en gemensam säkring för alla faser vilket gör det svårare att felsöka. Ser framåt med spänning hur detta ska sluta, tills dess får vi köra med värmefläkt och elektriska filtar, det går ju det också.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.


Kommentarer

Aura sa…
Hej Annelie och Hasse,

Visserligen har ny öppen spis på nedre våningen (om jag minns rätt) men ska ni inte montera in en liten "salamandra" (vedkamin)? Spara alla olivkvistar för de är kanon att elda med.
titta på
www.olx.pt eller www.custojusto.pt

Det blir vinter med och kalla dagar utan riktigt fungerande el...hum...huset blir nedskyllt...

Må så gott
Aura
Åse Rexius sa…
Ja det var sorgligt med lilla Clarissa men du har rätt i att täcket nog gör bättre nytta på Their Voice.

Själv har jag startat en insamling i stallet hemma och de som hat något oanvänt eller lite slitet kan få skänka det tiöö Their Voice.

Hur jag skall få ner det är bästa fråga.

Åse
Aura - Vi har grunnat länge på att skaffa en kamin till övervåningen där vi huserar, vi har inte kommit till skott då vi inte vet var vi ska ställa den, vardagsrummet är ganska litet med för mycket grejer. Men vi fortsätter gnugga geniknölarna för det skulle vara både skönt och mysigt även om och när elen funkar.
Planer finns också på en insats till den öppna spisen på nedervåningen. Den som väntar på något gott...

Åse - Underbart Åse, alla bäckar små osv. Får det plats i resväskan när ni far ner, när det nu blir? Snart hoppas jag.

Kram och ha det så gott allihop
/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag