Avresedag


Hade nog lite resfeber för det var väldans svårt att somna. För att vara säker att få med allt gick jag upp lite tidigare för att samla ihop vad man spridit ut. Konstigt nog har jag ingen träningsverk vilket jag borde haft en rejäl en. Efter en stadig engelsk frukost som vanligt lämnade jag tillbaka cykeln hel och hållen för att därefter ta adjö av värdfolket, som var helt underbara. Ska ni någonsin åka till Sidmouth kan jag varmt rekommendera Southcroft B&B.
Inga problem att hitta busshållplatsen och både den och tåget kom i tid.

Här bodde jag, huset med rödmålade vindskivor

Sällskap vid busshållplatsen

Trånga gator, nätt och jämt att bussen klarade av möten med bilar. Fy för att vara busschaffis här

Sen blev det strul! Framme vid stationen där jag skulle byta tåg till Gatwick tittade jag väldigt noga på tågkartan. Jodå, tåget skulle göra uppehåll vid Gatwick så jag klev på. Efter några stationer stod det: Next stop Brighton! Dom jäklarna berättade inte på stationen att tåget gick direkt till Brighton utan uppehåll. Ja ja , inte mycket att göra åt, bara att hänga med.
Trots allt hade jag tur att ett lokaltåg gick tillbaka ganska omgående. Nervöst var det dock eftersom det tåget stannade på varenda station + att det var banarbeten lite här och där så tågen var försenade. Skulle jag hinna i tid? Hade jag haft vanan att bita på naglarna hade det inte varit några kvar.
Yes! Kom fram med en timme till godo för incheckning och säkerhetskontroll som naturligtvis pep så jag blev visiterad mycket noggrant, t.o.m skorna röntgades.
Gatwick är stort. När man väl gått i genom säkerhetskontrollen ska man ta sig genom taxfree-avdelningen som påminner om ett smärre Ikea där man måste följa en bana. Väl igenom ska man hitta gaten som alltid ligger längst bort, vad det nu kan bero på. Kom i alla fall fram precis när det var dags att börja borda planet. Pust! Dags att pusta ut med en lååång suck.

Kö på startbanan

Ett plus med att vara sist vid incheckningen var att jag fick en hel rad för mig själv trots att planet var i stort sett fullt. Bakom mig satt tre tanter som tjattrade så det var svårt att koncentrera sig på att läsa eller försöka ta en tupplur med bästa nack-kudden (inköpt på Lidl, man kan forma den hur som helst så den passar i alla lägen och håller huvudet på plats utan att man får ont i nacken. Stöter ni någonsin på en liknande kan jag lova att det är ett bra köp). Jag tror medelåldern på planet var minst 73, varenda engelsk pensionär ska nog övervintra i Portugal.

Bästa ressällskapet

Många huvuden stack upp i det nästan fullsatta planet

Molnigt och vackert, ibland var det som om man flög bland isberg

Vi landade i tid och det gick snabbt vid bagageutlämningen eftersom jag kom sent till incheckningen, ännu ett plus att vara sen. Vidare till tunnelbanan och denna gång fick jag ut biljetten utan strul, och jag höll noga koll på stationerna så ingen mer miss skulle ske. Kom lyckligt fram till Campänha där tågstationen är. Fick mig en biljett och hann med en snabb fika och kunde kliva på tåget till Coimbra. Det visade sig att jag fått biljett till Coimbra B, en station innan stora stationen där Hasse väntade. Tog en taxi dit vilket var enklast och där väntade Hasse.  Det blev cirkus när jag kom hem, alla vovvar var jätteglada, speciellt Duro som nu ligger klistrad vid min sida med en tass på mitt ben. I morgon ska Rufus komma hem också och det blir lika mysigt det.

Porto

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag