Svensk i Portugal - din dröm, vår verklighet

Tack vare bra väganvisningar blev vägen så där en 40 mil kortare så vi kom fram redan igår kväll. Resten av resan gick som smort förutom att jag är höjdrädd och studerade Duros päls vid varje bro. Det är otäckt redan i personbil och i lastbil, där man sitter två meter upp i uften, blir det sju resor värre. Lite Spanien Lite Portugal Det var ett igendammat och överväxt ställe som mötte oss. Det har varit hantverkare här som byggt om gasen och installerat varmvattenberedare. Då det är betonghus har dom borrat och murat så hela huset var en enda dammhärd. Fram med sop och svabb så vi kunde ställa in vår uppbåsbara säng och ta in lite kläder och smågrejer. Tomten består av flyghavre och ogräs. Hasse pratade med grannen så det kommer några hit och slår gratis för dom vill ha ogräset till foder, inte hö som vi är vana med precis, och så kommer dom plöja upp hela marken så vi kan börja om från början. Flyghavre till miljoner Lilla trädgården på framsidan totalt igenvuxe...

Idag blev det en tuff dag. Trots karta och kompass lyckades vi hamna galet när vi skulle ut ur  Clermont-Ferrand. Vi hamnade på lokalvägar uppåt bergen, det blev backe upp och backe ner i ösregn, inte så kul i vanliga fall – ännu värre med lastbil. Regn och rusk Till slut lyckades vi i alla fall komma fram till motorvägen vi tänkt från början, fast lite längre söderut. Det var en lisa när vägen planades ut och samtidigt blev det bättre väder. Natten hade vi tänkt tillbringa på ett Etap-hotell i utkanten av Saint-Jean-de-Luz. Men – det som var utkanten av stan enligt kartan visade sig vara mitt i smeten med trånga trånga gator. Det är nog många som sitter och svär över en svenskregad gul bil ikväll. Till slut hittade vi hotellet men det visade sig vara trångt på parkeringen där med så det var bara att försöka trassla sig ut ur stan till motorvägen igen. Desperat letande efter hotell, ont om sådana efter vägen så till slut var vi i Spanien. Här hade vi inte tänkt landa förrän...

Efter morgonpromenaden och en hjälplig frukost bar det ut på vägarna igen. Hasse gömmer sig bland ofantliga ormbunkar under morgonpromenaden. Till att börja med gick allt som smort, vägarna stämde överens med de vägar vi planerat att åka. Oftast står bara ett ortsnamn och inga vägnummer vid avfarterna och är man inte så väl bevandrad i fransk geografi kan det helt plötsligt visa sig att man är på villovägar. Datorn med karta och gps får vara i viloläge i mellanåt för att spara batterier så då antecknar vi bara vägnumren och orienterar efter det. men å andra sidan kan det vara trevligt att få se lite av den franska landsbygden. Vid såna tillfällen är det bara att få igång datorn och hitta andra vägar så att vi till slut kommer upp på rätt väg, vilket kan vara spännande ibland. Vi missade bl.a en avfart och hamnade i Macon där Hasse fick köra genom stan med det gula vidundret. Han körde på som om han aldrig gjort annat med rödlysen, rondeller och miljoner bilar. Jag blir så stolt...

Så fortsätter då vår resa söderut efter en natts god sömn. Sova sked.... Idag var det betydligt mer backigt så det blev lite jobbigt för Hasse att köra trots farthållare och avgasbroms, och vägarna blev lite sämre rent allmänt. Inte en enda kö och bara några mindre vägarbeten. Vi valde verkligen rätt rutt denna gång. Vid en körpaus upptäckte vi sprickor i ena bakdäcket och blev lite nojiga. Hasse frågade en långtradarschaffis om vi behövde vara oroliga men han tyckte att det var inga större bekymmer. Han tipsade även om en bättre körsträcka över till Spanien, så den hoppade vi på. Strax efter Fulda blev vi stoppade av motorvägskontrollanter, dom kom med blåljus och blinkande skylt som bad oss följa efter. Vi blev nervösa, vad hade vi nu gjort galet osv? Dom bad att få se papper på bilen och ville titta in i skåpet samt titta på ”vignetten”, eller motorvägsbiljetten som nog är ett mer passande namn. När dom förstod att vi inte körde yrkesmässigt utan var på flyttande språng b...

Efter en härlig och vilsam helg hos Annelies kära far och mor i Skånes Fagerhult med en massa god mat och trevligt sällskap, bar det av söderut tidigt på morgonen. Bilen lastades med lite mer grejer, filmer och böcker, ifall vi nu skulle bli sysslolösa där nere i Portugal :-) Pappa Börje, mamma Ingrid och Hasse På vägen ner hade jag hundar i knät mest hela tiden vilket kommer bli svårt då datorn med kartprogram och GPS skall vara där så vi hittar hem till Tomar. Pappa fixade till en liten avskiljare av masonit jag kunde sticka ner bredvid sätet så hundarna kan hålla sig på rätt ställe i bilen. Hundarna har fått en fin plats i bilen, numer avskiljd från mig med en masonitskiva Resan gick smärtfritt. Vi åkte bron över till Danmark och vidare över Bältbroarna (dyrt!) in i Tyskland. Vi trodde det skulle finnas någon slags gränskontroll men det enda som visade att vi kom till Tyskland var en vägskylt. Hur smidigt som helst. Vi stannade på första bästa rastplats och köpte en...

Upp tidigt och samla ihop allt smått som var mer än vi trott. En avskedskram till vår goa granne Majlis. In med vovvar och iväg. Nu är det på allvar :-)