Idag
hade vi tänkt ha en riktig turistdag, men säg de planer som håller.
En liten avstickare blev det i alla fall till en utkiksplats där
världens längsta kyrktrapp finns. Tror vi i alla fall. Trappen var
byggd i etapper och gick nerifrån stan ända upp till toppen som låg
högt. Där fanns en kyrka från 1300-talet som var helt fantastisk.
 |
I 1300-tals kyrkan |
 |
Kyrktrappen, ingen trapp vi tänker ge oss på |
Det
var enda turistgrejen som blev av. Vi bestämde oss för att åka
till huset och skura istället. Inte så kul när man kommer med
flyttlasset och det är hur skitigt som helst. Tror inte dom
uppfunnit flyttstädning här nere. Alla hus vi tittat på har varit
så skitiga så.
Det
blev en tur till stormarknaden och införskaffande av allehanda
städredskap och rengöringsmedel. Väl där skurade vi som tokar.
Det
traditionella köket i Portugal har öppen spis, den har antagligen
rykt och sotat in under många år i hela undervåningen. Skurvattnet
blev alldeles svart och fick bytas hur många gånger som helst. Även
om det blir dammigt och en del spindelväv tills vi kommer ner igen
så är det åtminstone rent i grunden. Och vi kan se ut genom
fönstren nu.
 |
Köket med en öppna spisen. Mysigt men opraktiskt. Det får bli en insats så småningom. |
Den
inglasade delen av verandan fick sig en rejäl sopning också. Tonvis
med spindelväv och spindlar som skrämdes på flykt då sopningen
satte i gång. Man får inte vara rädd för spindlar under ett
sådant jobb, men erkännas ska att det kröp i kroppen när dom
började röra sig. De största rackarna hade en förmåga att
springa mot en då de stördes. Kanske dom ville hämnas....
 |
Spindelvävsrensad veranda |
Nedervåningen
klar, imorgon tar vi i tu med övervåningen som inte är fullt så
jäklig.
 |
Nedre sovrummet med ännu blött golv |
 |
Vardagsrum eller vad det nu blir med huvudingång |
Mäklaren
kom med en lokal hantverkare som ska se över alla gasledningar och
kolla upp elen tills vi kommer ner nästa gång. Belysningen beter
sig lite lustigt så det känns tryggare om dom sakerna blir
genomgågna.
 |
Framsidan av huset.
Lägg märke till vår nya fina brevlåda på grinden. Den gamla var yttepytteliten och brevbäraren hade nog ett himla jobb med att pilla in de brev som kommit, det var ett stort hål i botten på den och den var löst trädd på en pinne. |
|
|
|
|
|
 |
Våra värdar John och Carolyn och så goa Jack förstås. |
 |
Jack var en gång en vanvårdad hund som fick ett nytt hem hos våra värdar. Jättetrevlig vovve som älskar att få massage |
Kommentarer