Container och gatuhund

juli 20, 2012

I morse kom äntligen containern. K-Line hade sökt genom hela Lissabon för att finna en bil som kunde ställa ner den på backen, men icke. Så det kom en vanlig lastbil och vi ställde vår lastbil mot den med lyften i rätt nivå och lastade över. Containerkillen var rar och hjälpte till att skyffla grejer. Bil och motorcykel kördes in i vår bil sen började balansakten med att få ner bilen på backen. Det var lite pyssel men det gick till slut. Motorcykeln var enklare för den fick ju plats på lyften så den var bara att hissa ner.

Bil mot bil

Den trevliga hjälpsamma chauffören

Etapp ett

På väg, nervöst

Nästan nere på jorden

Den här fick i alla fall plats på lyften

När det var gjort tog vi en jungfrufärd med CV2:an till Abrantes för att byta den ruttna färgen. Vi tog inte karta med den här gången. Nog trodde vi att vi skulle finna samma väg som förra gången. Men tji vad vi bedrog oss. Vi fick en ny titt på omgivning och nya vägar men kom fram till rätt ställe till slut ändå. Man säger att alla vägar bär till Rom, men det är nog så att alla vägar bär till Abrantes :-)
På vägen hem for vi in till Tomar och införskaffade riktig färg i en riktig färgaffär vi hittat. Så nu ska det väl bli ordning på målandet.

Vi har fått en liten extrakompis. Häromkvällen när vi var ute och gick fick vi syn på en kolsvart hund som hastigast. Idag kom han till huset när vi höll på att lasta ur lastbilen. Det är en unghund som är otroligt trevlig men mager som en sticka och full av fästingar. Vi har frågat runt om en eventuell ägare men ingen vet så troligen är det en dumpad jycke. Grannens son berättade att folket i stan köper en söt valp till barnen och sen dumpar den på landet då den blivit för stor och obekväm. Ungefär som sommarkatter i Sverige. Och jägarna dumpar hundar på hösten som inte duger som jakthund. Skulle tro att han dumpats för att han blivit för stor inte lika söt längre, för bott med människor har han alldeles säkert.

Så go´och gla´

Vi började plocka fästingar på honom, vilket inte var helt lätt. Han var så ivrig och ville kela hela tiden så han hade svårt att vara stilla. Vi gav honom lite mat och vatten som han slukade. Vågar bara ge lite mat så han inte får knas på magen eftersom han är så mager och troligen inte van vid mat annat än det han kan hitta i naturen.
Fortsätter han komma lär vi ta honom under våra vingars beskydd. Han är otroligt vänlig och följde med på promenad tillsammans med Duro och Loffe som accepterade honom, även om Duro var lite tjurig. Duro är ganska selektiv och försiktig vid nya bekantskaper, men har han bara träffat dom några gånger så blir han kompis med de flesta.

Dagens middag; Hör och häpna! Ingen squash! Idag vankas ravioli förstärkt med köttbullar och lite grönt.