Dinosaurier
Vi bestämde oss för att fara på utflykt till byn Barrio och Dinossaurios da Serra de Aire (Googlemaps koordinater 39.572666, -8.589016). In med hundar och några liter vatten för varmt var det som vanligt. Hundarna blev själaglada för att få följa med, men vi hade glömt lägga hundskyddet på baksätet. Det var inte helt lätt att få ut dom så att vi skulle kunna lägga dit det, Hasse fick lyfta ut dom. Härligt att se då vi fick lyfta in båda när dom var nya hos oss, nu har dom åkt med oss så mycket och varje gång har det varit roligt så det är svårt att få ut dom istället.
Till slut kom vi iväg i alla fall. Väl framme och vi skulle gå in visade det sig att hundar inte fick följa med så vi band dom vid ingången och en i personalen lovade hålla ett öga på dom. Oj vad de gnällde, skällde och ylade då vi gick iväg, men det avtog när de inte såg oss längre. Man känner sig lite stressad när man vet att dom sitter och gråter efter sin älskade husse och matte men vi traskade varvet runt i alla fall.
Dinossaurios da Serra de Aire är ett stenbrott på 60 000m² där en lokal arkeolog João Carvalho 1994 upptäckte 170 miljoner år gamla fotspår av dinosaurier. Det är de längsta och äldsta kända sauropod-spåren man känner till. Det var inga små varelser precis, 70 ton tunga och 30m långa och fotspåren är därefter. Man fick gå en snitslad bana runt området och ner över stenhällen där spåren fanns. Det var bra mäktigt att befinna sig där och se dessa gigantiska spår efter sedan länge utdöda djur. Helt otroligt att dom inte mejslades bort då de bröt kalkstenen för fullt.
Utsikten över stenbrottet och omgivningen var verkligen storslagen.
På denna stenplatå fanns spåren |
Här syns den "snitslade" banan och man kan se spåren i V-et. |
Fantastisk utsikt från toppen |
Hasse har inte så stora fötter längre |
Fler spår |
En liten park i i dinosaurieparken |
När vi kom tillbaka till utgångspunkten och hundarna stod personalen kvar hos dom. När jag bad honom att hålla ett öga på dom tänkte jag mig att han skulle se till dom genom fönstret men han var gullig och stod kvar hos dom hela tiden. Han flinade gott då vi närmade oss för hundarna satte igång att skälla och sjunga av glädje då de såg oss. Han var lite fascinerad för de flesta hade bara en hund med sig som la sig till ro och väntade på sin ägare, han log och sa att dom var som våra babies, något liknande hade han aldrig sett. Och visst är de våra små babiesar.
Var bara tvungen att fota denna haltande sågbock |
Loffe gör sig så söt så söt för att få smaka glass |
Här sitter båda och väntar på slatten |
Otroligt söta blommor |
En vacker azelejo |
Kommentarer
Den söta blomman brukar finnas som utplanteringsväxt i Sverige. Den heter Lantana och finns i flera ytterligare färger, oftast tvåfärgad. Har haft den som stamväxt vid entrén några somrar och den är verkligen uthållig. Blommar ända till hösten.
Tyvärr har den varot svår att övervintra här hos oss, även om vi tagit in den.
/Annelie
Ha det gott.