Svensk i Portugal - din dröm, vår verklighet

Det småregnade lite när vi påbörjade morgonpromenaden med hundar och åsna. Ingen av dom tycktes ha så mycket emot det utan knallade glatt på. Hasse och hundarna går lite fortare så de kommer alltid hem fortare än mig och Triggo, det tar lite längre eftersom han dels går långsammare och dessutom får han beta lite godsaker längs vägen. När vi kommit halvvägs öppnade sig himlen vilket Triggo inte alls uppskattade och han vägrade ta ett steg till. Jag stod bra länge i ösregnet och försökte få honom att knalla på, men nej då, det ville han inte. Till slut kom jag på ett trix man kan ta till när man vill få fölungar att lära sig gå i grimma och följa med. Dom kan vara lika tjuriga dom och fullkomligen växa fast i backen. Regn! Jag tog av grimskaftet (snöret man leder dom i), satte ihop det så det blev en stor ögla. Denna ögla la jag över ryggen och ner över bakbenen, på det sättet blir det ett påskjut bakifrån samtidigt som man kan leda i grimman. Ett bra sätt att lura dom att knalla...

Det är lite grått och trist väder just nu. Höstregnen har börjat men tack och lov är det inte kallt, man kan fortfarande gå i linne dagtid. Vi bestämde oss för att få en dos kultur så vi for iväg mot Coimbra för att titta på Conimbriga (Google koordinater 40.099396,-8.48973), ruiner från romartiden. En hel del är otroligt nog väldigt välbehållna trots att det gått så många år. Mer kan läsas här   Under markytan gömmer sig en hel stad En swimmingpool Ett sätt att göra pelare Mosaik Mer mosaik Sybehör inne på muséet Oljelampo Skrivdon, sylvassa Otroligt att färgen sitter kvar På vägen dit upptäckte vi att det var festligheter med tillhörande marknad i Penela och där stannade vi till en stund och åt lite gottiga bakverk. Inte bra för dieten förstås men ibland måste man ju synda, inte sant? Marknadsplatsen i Penela Mycket fint handarbete fanns det Och en fin gammal bil På vägen hem tänkte vi fortsätta ...

Hade nog lite resfeber för det var väldans svårt att somna. För att vara säker att få med allt gick jag upp lite tidigare för att samla ihop vad man spridit ut. Konstigt nog har jag ingen träningsverk vilket jag borde haft en rejäl en. Efter en stadig engelsk frukost som vanligt lämnade jag tillbaka cykeln hel och hållen för att därefter ta adjö av värdfolket, som var helt underbara. Ska ni någonsin åka till Sidmouth kan jag varmt rekommendera Southcroft B&B . Inga problem att hitta busshållplatsen och både den och tåget kom i tid. Här bodde jag, huset med rödmålade vindskivor Sällskap vid busshållplatsen Trånga gator, nätt och jämt att bussen klarade av möten med bilar. Fy för att vara busschaffis här Sen blev det strul! Framme vid stationen där jag skulle byta tåg till Gatwick tittade jag väldigt noga på tågkartan. Jodå, tåget skulle göra uppehåll vid Gatwick så jag klev på. Efter några stationer stod det: Next stop Brighton! Dom jäklarna berättade inte på stat...

Efter en lång natts sömn var det dags för nästa dag med åsnor. Efter en stadig frukost utrustade jag mig med regnkläder eftersom himlen såg tämligen regnlovande ut. Nu hade jag tur att det var uppehåll och det gick lättare att cykla idag trots rejält ont i baken efter sadeln. Kan man få kondis så snabbt eller är det bara för att man vet vägen idag? Otroligt vacker cykelväg Och vacker utsikt Komöte Dom tyckte att jag var otäck så dom höll sig på sin sida, dock gick dom på fel sida trots att det är engelska kossor :-) I dag gick vi igenom det där med hälsa hos åsnor. Man tror ju att åsnor är väldigt lika hästar men så är det inte. Det är otroligt mycket som skiljer dom åt, inte bara antalet kromosomer. Dom ska ha annat foder - där är dom mer lika getter, hovarna och tänder är annorlunda och mycket mycket mer. Jag är så glad att jag for iväg på den här kursen, nu har Triggo en större chans att åldras ihop med mig. En åsna som får ha hälsan kan bli uppåt 35-40 år. Ja...

Kom tidigt till tåget. Tågbytet i Entrocamento var inte så enkelt. Ingen info någonstans om var eller när tågen gick. Det stod ett tåg inne som det stod Porto på men det visade sig vara fel Porto-tåg, mitt skulle gå från en annan perrong om fyra minuter. Ilade iväg och hann med tåget som tur var. Tåget är modernt men dock inte spåren. Jösses vad det vibrerade, och lät. Det vibrerade så det var svårt att läsa och plita på korsordet emellanåt och med jämna mellanrum blev man halvdöv av oljud. Det var inga mysiga dunk-dunk-tåg som man är van vid, men man kommer ju dit man vill i alla fall. Jag hade gjort i ordning en matsäck med lite mackor och en sallad. Salladen låg i en glassbunke och naturligtvis hade den läckt så det var lite kladdigt i ryggsäcken och en och annan fläck på byxorna hann det bli. Min vanliga tur. Väl i Porto fick jag leta efter Metron, det fanns just inga skyltar som visade vart man skulle. Väl där var det dags att köpa biljett i en maskin och en kille fanns där som ...