Ja må han leva!

Idag fyller Hasse sina efterlängtade 55 förtidspensionsår. Nu blev pensionen lite tidigare än planerat eftersom vi for ner i förtid. Så man kan väl säga att han varit inofficiell pensionär en månad redan.
Den stora bemärkelsedagen har vi firat med att slänga soporna på ”tippen”, skrapa väggar och måla.

Hasse som smaskar på en improviserad "tårta"

Tack och lov har det blåst rejält idag med lite svalare vindar så det har ändå varit ganska drägligt att jobba. Jag provade på att skrapa väggar häromdagen och drog på mig tennisarm. Även om jag är massageterapeut och vet hur man behandlar så är det attans så knepigt att behandla sig själv. Men trägen vinner så det kanske funkar, och kanske Hasse kan göra lite nytta där. Måste ju bli bra så jag kan fortsätta måla. Bara man målat taket så fräschar det upp enormt, och när sedan väggarna är målade blir det som ett helt nytt rum.

Och inga telekillar dök upp så vi får fortsätta förlita oss på mobiltelefon och mobilt internet. Detta ser ut att bli en tämligen segdragen historia. Suck.

Radion står på hela dagarna. Man trodde nog att man skulle höra lite portugisiska så man vänjer örat vid språkmelodin för att lättare lära sig språket, portugisiskan är ett ”sjungande” språk med många nasala ljud vilket vi inte är vana vid.  Men det är samma musik och låtar man hör hemma i gamla fosterlandet, utom en och annan lokal förmåga som låter likt våra svenska artister. Jag tror vi får försöka hitta en annan kanal med lite mer snack.

Dagens middag: Squash-carbonara. Meningen var att squashen skulle bli tagliatelle-lik men dom gick av så det ser ut som avklippta spaghettin eller nå´t. Gott i gottgott i alla fall.

Soptippen. Här blandades ALLT! Inget miljötänk här inte.